Persika

Persikan tillhör samma släkte som plommon, mandel och aprikos. Man trodde länge att persikan ursprungligen kom från Persien, därav dess latinska namn. Nu anser man emellertid att den härstammar från Kina, där den varit känd och odlad i över 4000 år. Härifrån har den spridits österut till Japan och västerut längs karavanvägarna över Himalaya till Persien.

Romarna ombesörjde dess utbredning i Europa där den i särskilt hör grad odlades i Italien och Frankrike. I Nordeuropa förekommer persikoträd i hemträdgårdar, men frukterna har ofta svårt att mogna ordentligt. Nu odlas persikor över stora delar av världen med Italien och USA som de största producenterna.

Persikoträdet blir sällan över 5 m högt. Bladen är smala och pilformade. Det finns flera tusen olika sorters persikor. De flesta sorter är ludna men det finns glattskaliga sorter. Dessa kallas nektariner.

Användning

Persikor och nektariner äts naturella som mellanmål och dessert. De passar även bra i sallader och som tillbehör till varmrätter. Både persikor och nektariner används i bakverk och kokas till kompott och marmelad.

Försäljningsperiod

Hela året. Import från Sydeuropa, Sydafrika och Sydamerika.

Typiska fel

Uttorkning, övermognad, stöt- och tryckskador, inre brunfärgning, röta, skador i skalet.

Hållbarhet och förvaring:

• 2 veckor vid 0°C
• 1-2 dagar vid 20°C
Ideal förvaring vid 0°C och 95-100% relativ fuktighet.
OBS! Vid förvaring av persikor vid 0°C i mer än tre veckor kan det uppstå problem med kylskador i frukten.

Näringsvärden, per 100g

Energi 40 kcal/169 kJ, Vatten 88 g, Protein 0,7 g, Fett 0,1 g, Kolhydrater totalt (ej fiber) 9,0 g, Kostfiber 2,1 g, Kalium 197 mg, ß-karoten 325 µg, C-vitamin 8 mg.

Känslighet

• Mycket temperaturkänslig
• Känslig för uttorkning
• Producerar mycket etylen
• Mycket känslig för etylen
• Lite känslig för kylskador

Putsning

Persikor kan inte putsas. Defekta enheter kasseras.