Blåbär

Blåbär

Blåbärsgranskogen är vår i särklass vanligaste växtmiljö. Någon har också roat sig med att räkna ut att 17 procent av Sverige täcks av blåbärsris. Riktigt lika vanligt kommer det inte att bli i framtiden, eftersom blåbär i motsats till lingon inte gynnas av moderna föryngringsytor. När granarnas täta svalkande skugga försvinner minskar riset med ca 60-70 procent och blomning och fruktsättning blir sämre på det ris som överlever. Detta gäller främst i södra och mellersta Sverige; i norr råder det ofta det omvända förhållandet. De tätt planterade ungskogarna är heller inget för blåbärsris. Puttes blåbärsskog var en gammal skog som fått sköta sig själv, med mossiga stenar och trassliga lavar i åttioåriga granar. Blåbäret är dock inte utrotningshotat och med tanke på att vi bara tar vara på ungefär fem procent av skogens blåbär så behöver vi inte oroa oss för den framtiden. Däremot är blåbär är viktig föda för många djur, inte bara björnar utan också grävlingar och rävar äter dem liksom tjäder, orre, ripa och många småfåglar. Man har till och med sett gräsänder kalasa på blåbär.

Användning

Förutom att ätas färska med mjölk passar blåbär i bakverk – till exempel blåbärskaka med rågsikt – eller blåbärsgröt på kornmjöl eller rågmjöl. Naturligtvis passar de också utmärkt till sylt och saft. En god saft kokar man på blåbär och rabarber. Förr fick man torka bären om man ville spara dem. Det tjocka skalet med vaxhinnan gör emellertid att torkningen går långsamt och kräver mycket energi. Därför är det bättre att frysa bären. Fryser man dem är det bara att ta upp så mycket som går åt för tillfället. Vinäger som kryddas med blåbär är gott att ha i köttmarinader, steksky osv.

Hållbarhet och förvaring:

De färska bären bör förvaras så nära noll grader som möjligt.

Näringsvärden, per 100g

Energi 46 kcal/193 kJ, vatten 86 g, protein0,7, kolhydrater totalt (ej fiber) 8,9, kostfiber 3,1, kalium 86 mg, ß-karoten 47 µg, C-vitamin 21 mg.